"Gräslibjörnens" historia

Under en sensommarmånad 1958 blev Gräsliden hett stoff i
landets alla nyhetsmedia. Allt började med att Seth Lindgren
måndagen den 11 augusti hittade en björnriven häst i ett dike
på en myrodling vid Gräsliden. Björnen hade dämt upp diket
med hjälp av störar så att vattnet skulle täcka hästkadavret.
Hästen tillhörde Johan Forsberg i Rentjärn. Han hade släppt
ut den i det fria på bete, vilket var vanligt att man gjorde under
perioder då inte hästen användes i jordbruket.

Det var inte så vanligt att man fick se spår av björn på den
tiden och de lokala tidningarna tog omedelbart upp händelsen.
Björnen kom tillbaka och försåg sig av hästen, vilket iakttogs
av bybor som lagt sig på spaning i en lada i närheten. Nyheten
spred sig snabbt och rapporterades om även i rikstidningarna.
Nyfikna strömmade till för att få en skymt av björnen, och
redan på torsdagskvällen den 14 augusti ringlade mer än
50 bilar längs den smala vägen upp till Gräsliden.

Seth begärde tillstånd hos länsstyrelsen att få skjuta björnen
men fick avslag. Först den l september kunde detta bli möjligt
då jakt på björn blev tillåten. Till dess var han rädd att de
många människorna skulle skrämma bort den och försökte
med hjälp av anslag få nyfikna att hålla sig undan. Detta
hjälpte föga, men björnen verkade inte ta någon större notis
om publiken utan visade snällt upp sig vid sitt matbord.

Publiken växte och kom från allt längre håll. Lördagskvällen
den 16 augusti räknade man in 280 bilar på Gräsliden och
publiksiffran uppgick till minst 1000 personer. Björnen ställde
då till med en liten panikunge genom att vända sig mot folk-
massan och utstöta tre ilskna vrål.

Under de följande två veckorna fortsatte föreställningarna
med oförminskat intresse från allmänhet och media. Varm-
korvförsäljning anordnades vid myren på kvällarna och Seth
inkasserade parkeringsavgifter (2 kr.). Vissa kvällar var mer
än 300 bilar parkerade på hans ägor. Sedan representanter
från länsstyrelsen besökt platsen föranstaltade de om be-
vakning av beväpnad polis under de tider som det fanns publik.

Den l september vid halvfemtiden på kvällen parkerade sig
tre jägare på ladutaket nära björnens matplats. Det var Seth
Lindgren, hans bror Palmer samt Gunnar Westermark från
Gissträsk. De talrikt församlade representanterna från orts-
press, stockholmspress, radio och TV, samt alla nyfikna hade
ombetts att hålla sig undan. De väntade i spänning på Gräs-
lidens gårdsplan. Olga Brännström i Lillholmträsk telefonväxel
fick en hektisk dag. Över 200 samtal fick hon koppla upp till
Lindgrens i Gräsliden.

Ingen björn dök emellertid upp och vid 20-tiden fick jägarna
ge upp på grund av den tilltagande skymningen. Att björnen
inte kommit fram trodde man berodde på att det varit så tyst
vid myren. Under tre veckor hade ju björnen vant sig vid stor
publik.

Dagen därpå vid 16-tiden intog åter de tre jägarna sin plats
på ladutaket. Nu tilläts publiken att komma och ca 400 per-
soner fanns på plats. Exakt 19:30 kom björnen fram ur skogs-
brynet och gick fram till sin matplats. När den böjde sitt huvud
för att äta small tre skott. Björnen föll ner på sidan och gav
upp ett sista rytande. Publiken skrek, applåderade och rusade
i blindo över myren för att komma fram till björnen. Polis och
ett antal sansade personer lyckades få stopp på folkmassan
tills jägarna kunde gå fram till björnen och konstatera att den
verkligen var död.

Den skjutna björnen fraktades till Gräsliden för allmänt beskåd-
ande. Nyheten delgavs i Sveriges Radio, och den kvällen kom
ett par tusen människor till Gräsliden för att få se den berömda
nallen på nära håll.

Norsjö kommun köpte björnen av Seth för 1300 kronor för att
låta stoppa upp den. Norsjö hade sedan tidigare en björn som
symbol, och många kommuninvånare hade erbjudit sig att lämna
bidrag för att björnen skulle få stanna i Norsjö. Den allra förste
av dem var Zakris Fjällström som lovat skänka 1000 kronor till
björnköp.

Efter en knapp månad av uppståndelse återgick så livet på Gräs-
liden till det normala. Allt jordbruksarbete hade naturligtvis legat
nere under den tid björnen intagit sina middagar. Björnen blev
uppstoppad och kan nu beskådas på Jaktmuseet i Norsjö.